Konfliktfrihet – 5. Är lidandet hos högkänsliga påtvingat utifrån? Samtal med Sofia Jeppsson
I detta tankeväckande och inspirerande avsnitt av Konfliktfrihet gästas jag av Sofia Jeppsson, docent i filosofi vid Umeå universitet, som forskar om moraliskt ansvar, brott och straff, psykiatri och galenskap. Tillsammans utforskar vi en fråga som går genom historien – vad innebär det egentligen att bli framed? Att felaktigt skuldbeläggas och få en berättelse skriven om sig som kanske inte alls stämmer.
Vi utgår från t-shirten med texten "Eve Was Framed" – en feministisk blinkning till Eva i skapelseberättelsen, där hon blev syndabock för allt mänskligt lidande. Men vad händer om vi vänder på det? Vad om Eva egentligen sökte kunskap, genomskådade orättvisor och ifrågasatte auktoritet? Och varför ser vi samma mönster idag – där högkänsliga personer som genomskådar manipulation och orättvisa ofta anklagas för att vara de som skapar konflikten?
🔥 I detta samtal får du bland annat höra:
✨ Vad betyder "Eve Was Framed" ur ett filosofiskt och feministiskt perspektiv?
✨ När är en konflikt legitim och när blir den destruktiv? Hur avgör vi skillnaden?
✨ Varför misstas högkänslighet ibland för en diagnos eller ett handikapp?
✨ Är lidandet hos högkänsliga en konsekvens av personlighetsdraget i sig, eller är det en effekt av samhällsnormer? Med andra ord – är lidandet påtvingat utifrån?
✨ Hur kan vi hitta en balans mellan att förstå våra personlighetsdrag och samtidigt ta ansvar för vårt beteende?
💡 Vi dyker också in i filosofiska diskussioner om skuld och ansvar – hur de fördelas i samhället och hur vissa egenskaper, såsom hög känslighet, empati och neurodivergens, ofta framställs som problem snarare än styrkor. Vad betyder det egentligen att passa in i en värld där vissa drag ses som önskvärda och andra som avvikelser?
🔗 Vill du följa Sofia Jeppsson? Hon finns på:
Facebook: https://www.facebook.com/sofia.jeppsson.7
Instagram: https://www.instagram.com/jeppsson_author/
Bluesky: https://bsky.app/profile/jeppsson.bsky.social
💛 Delta i diskussionen!
Vad tycker du – Är det miljön eller personlighetsdraget i sig som skapar lidande? Dela dina tankar i kommentarerna eller på sociala medier!
Transcript
Evelina Åström: [00:00:00] Alltså det är ju helt klart så att det ofta är så att de som redan är marginaliserade blir beskrivna i negativa ordalag och får skulden.
Varmt välkommen till Konfliktfrihet, en podcast för högtjänstliga kvinnor med stora hjärtan som vill blomströja skillnad utan att konflikten stoppar dig från att följa ditt hjärta och nå framgång Jag heter Evelina Åström och är tidigare kurator och socionom som numera är internationell författare och traumamedveten ledarskapsmentor.
I den här podden får du inspirerande samtal tips och verktyg för att omfamna din högtjänstlighet och lösa konflikter på ett sätt som både känns bra i ditt hjärta och behåller lugnet i din kropp Är du redo att upptäcka hur du kan bli konfliktfri? För nu kör vi!
Välkommen till ett nytt avsnitt av Konfliktfrihet. [00:01:00] Idag har jag en gäst med mig, Sofia Jeppsson, docent i filosofi på Umeå universitet Du skriver om bland annat moraliskt ansvar, brott och straff, psykiatri och galenskap plus att du är författare av fantasy. Välkommen hit!
Sofia Jeppsson: Tack! Det är kul att vara här.
Evelina Åström: Innan vi ska fördjupa oss mer i moraliskt ansvar, högkänslighet och konflikter så tänkte jag höra med dig vad du har med dig för fika idag.
Sofia Jeppsson: Jag har inte med mig något fika men vi har redan fikat på jobbet. Vi har haft lite semler för att det är fett tisdag. Åh härligt. Och jag tror också det är lika bra att jag inte har fika just vid datorn för jag är väldigt klumpig så det kunde gå illa.
Evelina Åström: Klokt. Åh gott med semler. Jag dricker själv kaffe från Svanfeldts Coffee som är den här säsongens sponsor Och är det nu så att du som lyssnar har missat att jag låter [00:02:00] ut ett gåvosätt av supergott kaffe från Svanfeldts Coffee i slutet av den här säsongen så lyssna nu. För om du går in på Apple eller på Spotify där konfliktfrihet finns och skriver en recension på varför du gillar att lyssna på konfliktfrihet och sen tar en skärmdump som du kan posta på antingen Instagram eller Facebook publikt och tagga konfliktfrihet så har du chans att vinna det här gåvosättet Och det fina med Svanfeldts är att de skänker 10 kronor per sålt kilo till Hjärnfonden.
Så var med i tävlingen, det är ju superlätt och det hjälper mig och min podd att synas för fler Jo Sofia, igår så scrollade jag genom Facebook-flödet och jag stötte på en reklam på en t-shirt från en sån feministisk klädbutik. En av de här t-shirtarna var lite speciell, det talade liksom rakt till mig kändes det som.
Och det var en t-shirt där det stod Eve was framed. Mm. Mm Jag heter Evelina, [00:03:00] mitt namn är en längre form av Eva och jag själv har kallats Eve så det var verkligen såhär pratar de till mig eller? Och de syftar ju såklart på Eva i skapelseberättelsen i Bibeln. I skapelseberättelsen får ju Eva skulden för allt mänskligt lidande i princip för att hon sökte kunskap Man skulle ju kunna se det utifrån den här t-shirten lite grann som att Eva sökte kunskap hon ville förstå rätt och fel.
Hon kanske kände på sig att något inte stod rätt till, precis som vi högkänsliga också kan vara ganska duktiga på. Och hon vågade liksom ifrågasätta auktoriteten det vill säga Gud. Så enligt den här t-shirten blev hon framed, det vill säga typ bidsatt eller oskyldigt anklagad och förvisad från paradiset Och det här är något jag har fått uppleva otaliga gånger i mitt liv.
Och det var nog därför det kändes som att det träffade mig så hårt också när jag såg den här t-shirten. Och för er lyssnare som inte har hört avsnitt ett så rekommenderar jag att lyssna på den för då berättar jag mer om min [00:04:00] uppväxt. Men det här får mig att tänka på en bredare fråga om moral och konflikter Högtjänstliga personer har ofta en skarp förmåga att genomskåda intentioner och se orättvisor.
Vi är inte nödvändigtvis konflikträdda men vi brukar överlag inte riktigt illa konflikter Vi blir så påverkade av dem. Men när vi säger ifrån om orättvisor så är det ganska ofta så att vi blir anklagade för att skapa konflikten och vara förtjänstliga. Så jag tänkte att jag skulle ställa två frågor. De är ganska djupa här så du får hänga med.
Men om vi ser på Eve was Framed genom mer en filosofisk lins, vad innebär det för vårt sätt att förstå och fördela skuld och ansvar i samhället? Alltså vad avgör om någon anses skyldig eller oskyldig? Och när är en konflikt legitim? Alltså kan det finnas stunder då en konfrontation kan vara legitim och rättfärdigas eller då den är destruktiv ?
Sofia Jeppsson: Ja, alltså först det här med Eva [00:05:00] och Adam tycker jag är väldigt intressant för att långt innan jag faktiskt tog min examen läste jag också lite religionshistoria och jag läste då en del av Augustinus skrifter och han pratade bara om Adam.
Adam dömde mänskligheten sen kom Jesus och räddade mänskligheten så att Eva är helt bortglömd liksom, vilket ju är en annan form av kvinnoförtryck men i mer moderna fundamentalistkretsar är det väl vanligt då att man tvärtom skyller allt på Eva. Ja precis. Men om man lämnar Bibeln och går över till nutid och neurodivergens och så.
Så det är ju helt klart så att det ofta är så att de som redan är marginaliserade blir beskrivna i negativa ordalag och får skulden. Och jag har tänkt på det här, dels finns det väldigt mycket skrivet om autism där man skriver att autister har empatiproblem och formulerar det här som någonting negativt Det kanske inte är ett moraliskt klander men det beskrivs som ett stort problem som [00:06:00] gör att artister hamnar i konflikter Med icke-autister.
Och det här har ju ifrågasatts också själva beskrivningen av autism som att det skulle handla om empatiproblem. Att det kanske mer handlar om att folk i allmänhet har svårt att empatisera med de som är annorlunda. Men det går ju så att säga åt båda håll. Men sen har det också skrivits en del om borderline personality disorder.
Shea Welsh, bland annat en amerikansk kollega som själv har den diagnosen har publicerat mycket om det. Att det finns empirisk forskning som tyder på att BPD-diagnostiserade har väldigt högt utvecklad empati och är bättre på att läsa av andra människor än genomsnittet. Men då formulerar man det här också som någonting problematiskt att de är så otroligt känsliga.
Och de beskrivs ju också ofta som manipulativa att de utnyttjar den här förmågan för att manipulera andra. Men det har också påpekats att om man är i en behandlingssituation Om man kanske till och med är inlagd så kan man ju ofta vara väldigt maktlös om man dessutom har [00:07:00] en stigmatiserad diagnos som vi vet att många i vården ser negativt på så kanske det inte går att ha ett rakt samtal med vårdpersonalen för att de inte lyssnar Och då blir man så att säga manipulativ för att det är enda sättet att på något sätt påverka sin situation.
Men både att så att säga då vara oempatisk och överempatisk kan ju vridas till någonting negativt Och det är ju också väldigt återkommande att de som redan är marginaliserade på något sätt beskrivs som problemet Jag tycker det var väldigt intressant det här du beskriver också, att är man i en situation där man faktiskt på riktigt också är maktlös, det är ju fullständigt förståeligt.
Jo och jag tror att det är också återkommande att man fokuserar för mycket på att man uppfattar bara personens inre egenskaper och tänker för lite på den situation som personen befinner sig i. Ibland används ju ens personlighet som en förklaring till beteenden, alltså vars [00:08:00] går gränsen mellan en legitim förklaring och har vi ett moraliskt ansvar att faktiskt anpassa oss utifrån det Hur vårt personlighetsdrag påverkar andra?
Ja, för jag tänker att det här tenderar också ofta att bli väldigt svartvitt. Bland August Gorman, en amerikansk filosof, som själv har lite olika diagnoser och så, har skrivit om att man måste någonstans försöka fördela bördorna rättvist. Inte nödvändigtvis mötas precis i mitten för det beror ju på vad andra parten har för möjligheter och resurser Men mötas på något ställe som funkar för båda Det blir svårt att hitta en rättvis kompromiss om folk fastnar i det här självobjektifierandet Att jag gör sådant här för att jag är sådant här.
Det kanske är skillnad på att skuldbelägga ett personlighetsdrag och bara säga det är därför punkt. Till att istället säga jag [00:09:00] fungerar så här och jag ska behöva det här. Alltså att man har mer som en dialog än att skuldbelägga. Då är det som att man är offer för något och är maktlös. Det blir också svartvitt.
Antingen skärp dig eller också nej jag är hjälplös du får anpassa dig efter mig. Båda två blir ju väldigt extrema positioner.
Evelina Åström: Samtidigt tänker jag att både diagnos och personlighetsdrag tror jag kan ibland verkligen skapa en känsla hos människor att nu fattar jag, nu förstår jag varför jag alltid vill göra så här eller varför jag inte trivs med de här situationerna.
Att det ger förklaringar. Och i den början kanske man vill gå runt och förklara för alla andra också. Ja men jag vill inte vara i den här situationen för det är så jobbigt.
Sofia Jeppsson: Ja men det här är ju också lite klurigt för du pratar om orsaker och så. Och jag tror att många tänker på det på det här sättet.
Men i psykiatrins filosofi pratar man ibland om reifiering. En diagnos beskriver ju ett mönster av tankar känslor och beteenden. Det [00:10:00] sammanfattar liksom att du har det här mönstret. Och man kan väl säga att det är en sorts förklaring att få reda på att man hör till en lite lösdefinierad men ändå identifierbar grupp som brukar vara så här.
Men det är ju inte en orsaksförklaring i betydelsen att du har en autism eller en ADHD eller en depression som liksom sitter inne i huvudet och orsakar diverse tankar och känslor och beteenden. Så. Orsaken kan bero på många olika saker, menar du? Ja, alltså det kan ju finnas alla möjliga olika orsaker genetiska och miljömässiga och barnens upplevelser och hur din miljö ser ut här och nu och så.
Och det är ju en stor skillnad mellan till exempel om du diagnostiseras med en covid-19-infektion då har du dels virusar i kroppen och sen symptom som virusarna orsakar som hosta och feber Men [00:11:00] om det diagnostiseras med depression så har du inte en depression som sitter i kroppen och sen orsakar dåligt mående motivationsbrist trötthet och så.
Utan depressionen är ju liksom bara alla de här symtomen. En beskrivande förklaring egentligen på något som du kan dela med andra människor för att ni har samma typ av symptom kan man väl säga det. Ja och det kan ju också vara hjälpsamt i behandling till exempel för att man kan göra lite mer kvalificerade gissningar av hur det här kommer att utvecklas Vilka behandlingar som kan funka och inte funka.
Det kan ju leda till en gruppgemenskap och så. Det kan ju vara användbart på alla möjliga olika sätt. Men det blir problematiskt när man börjar tänka på det som att det borde vara någon grej som sitter inne i dig och gör så att du känner så här och beter dig så här. Och då blir det också som att man avskriver den här idén om att man skulle då kunna förklara sina beteenden på grund av ett personlighetsdrag eller diagnos eller annat.
För att det är egentligen ingenting annat än [00:12:00] ren beskrivning av känslor och tankar och beteenden som man har gemensamt. Ja, återigen man ska inte gå därifrån till att bara... Till andra folk och säga att alla ska skärpa sig, men däremot kan man ju fundera lite, som sagt vad kan man göra för kompromisser och ibland kan det finnas möjligheter att jobba runt problem också på olika sätt.
Och det där har bland annat en finsk filosof som heter Polaris Koi skrivit mycket om och han är själv diagnostiserad med ADHD och har skrivit ganska mycket om ADHD och självkontroll och sånt Att det finns en tradition av att tänka på självkontroll, impulskontroll, viljestyrka som att det sitter inne i huvudet bara och om man då ska öka på det här så kan man bara göra det genom någon intervention i hjärnan till exempel då att man tar ADHD-medicinering Man har skrivit att det är ju en sak men det finns ju också så oerhört mycket externa hjälpmedel du kan ta till och olika sätt att jobba runt frästelser och [00:13:00] sådär.
Och folk som inte har ADHD eller någon annan diagnos gör i själva verket sånt här hela tiden de också. Det är liksom som du säger, det är en skala.
Evelina Åström: Alltså det är både det här att kunna se det så att... Vi alla har kämpat med det lite grann eller mycket eller beroende på på den här skalan men också att vi måste ha någon slags kompromissande och bemötande där vi också ser med hela människan och att det kan vara sociala faktorer som gör också att det kan vara svårare för den eller så att det liksom inte är svart eller vitt helt enkelt.
Sofia Jeppsson: Ja och om man pratar sociala faktorer så finns det ju också jättemycket forskning Kring hur folk påverkas av sånt som fattigdom, jobbstress, rasism om man lever som rasifierad i ett samhälle där man inte hör till majoriteten och så. Och sånt här är ju jättestor påverkan på psykisk hälsa. Men det finns den här starka tendensen i vårt samhälle att prata om det som bara individuella problem och framförallt som någonting som är inuti huvudet inuti hjärnan och väldigt [00:14:00] avskilt från sociala sammanhang
Evelina Åström: Jag tänker på högkänslighet är ju då ett personlighetsdrag men det är ganska många gånger som folk faktiskt tror att det är en diagnos eller pratar om det som en diagnos men också att det är som ett handikapp Frågan är ju hur kan ett naturligt temperament som då ett personlighetsdrag är misstolkas som en sjukdom och vad är det som gör att så många högkänsliga personer kan uppleva sitt personlighetsdrag som ett lidande?
Är det personlighetsdraget liksom i sig? Som orsakar lidandet eller är det snarare konsekvenser av samhällsnormer? Alltså att det påtvingas ut lite grann att du ska lida av det här personlighetsdraget?
Sofia Jeppsson: Ja det här finns ju en jättestor diskussion om. Man pratar ju ofta kanske lite förenklat om den medicinska och den sociala Modellen av funktionshinder och att den medicinska modellen presenterar funktionshinder som någonting som finns inuti kroppen och [00:15:00] eller psyket som finns inuti personen Och orsakar en massa problem.
Och om man tar det här klassiska exemplet på funktionshinder att någon sitter i rullstol så skulle jag förespråka det för en stammedicinsk modell ändå säga förstås att det viktigt med rullstolsrampor och sådär så man inte fastnar vid trösklar men det största problemet här är ju att folk inte kan gå.
Sen har vi den här sociala modellen då där man fokuserar på samhället och säger att om det var skitenkelt att få en rullstol inte dyrt eller så, det fanns ramper överallt och så, så skulle det i princip inte vara något problem överhuvudtaget att köra rullstol Så det här är ett samhällsproblem, inte något problem inne i kroppen.
Det här var ju väldigt hårdraget, många har ju en lite mixad syn och så. Men det finns en filosof som heter Rachel Cooper Som skrev en artikel där hon pratar om testmiljöer och vi föreställer oss att vi sätter en person i olika miljöer Och om det finns någon miljö vi kan sätta den här personen i [00:16:00] där personens problem försvinner då kan vi säga att personen var i grunden kanske lite annorlunda eller någonting men det var samhället som var problemet problemet låg inte i personen Men om personen har en massa problem eller lider eller så i alla sådana här testmiljöer vi tänker oss att vi placerar personen i, så har den med ett inneboende medicinskt problem.
Och det finns väl kanske något rimligt i den här tanken men samtidigt Cooper skriver ju själv då rakt ut att vad räknar vi som relevanta och realistiska testmiljöer Ja, det är ju delvis en etisk och politisk fråga. Jag har skrivit en artikel där jag diskuterade det här och att Det är nog ofta blir för snävt.
Man pratar ju ofta om anpassningar på arbetsplatsen och det är nog många som skulle gå med på till exempel att en person med autism, många skulle nog gå med på att om den här personen kan jobba utan problem, om de får jobba hemma ibland och om de får ett mer ljudisolerat kontor med rätt belysning, [00:17:00] ja då har de inget medicinskt problem, de behövde ju bara rätt miljö Men säga att man lider av samhället i stort då till exempel, att det så stressigt och tävlingsinriktat.
Har man då ett medicinskt problem, tänk om man skulle fungera fint i ett bara lite tryggare och lugnare samhälle med bättre välfärd och så. Som fortfarande i någon mån är realistiskt liksom, det är ingen sån här drömmutopi som i Star Trek eller så. Just det. Så att... Det är ju väldigt knepigt det här att dra gränsen mellan någonting som är enbart ett problem på grund av samhället och samhällets normer.
Det kan vara kombinationer kanske också, kan jag tänka mig. Jo visst men så det finns massa svårigheter med att försöka dra en sådan gräns mellan tillstånd som är problematiska i sig och orsakar lidande i sig och de som bara liksom krockar med miljön. Mm. Just det. Och jag tror ofta att vi har för dålig fantasi kring hur en person skulle kunna funka i en annan miljö Man kan ha för dålig fantasi när det gäller sig själv och [00:18:00] hur mycket bättre man själv skulle kunna funka i en annan miljö.
Så det kan i alla fall vara en anledning till att folk håller på och pratar om sin högkänslighet som något handikapp De kanske har för dålig fantasi, de tänker på hur dåligt de mår och så tänker de att de alltid skulle må så även om alla runt omkring dem var jättesnälla.
Evelina Åström: Ja, jag tror jag verkligen kan relatera till det och hålla med.
Miljön har ju betydelse och är du då i en miljö där de här personlighetsdragen på något sätt, det kan ju dels vara att människor rent ser ner på det och du har bildat dig en uppfattning om att sådana här personlighetsdrag det är ett lidande för dig, du vill inte ha dem. Det kan ju också vara att miljön är liksom inte anpassad och du blir därför väldigt trött om dagarna, du kanske blir utbränd och utmattad och du är deprimerad eller alltså andra sådana här olika tillstånd som kan ske för att vi faktiskt inte mår bra i den miljö vi är i och då vet att det också kan vara ganska svårt att föreställa sig en annan typ av miljö än den du har vuxit upp i och lever [00:19:00] i, både rent politiskt och välfärdsmässigt om du lever i ett visst land med ett visst sätt.
Jämställdhetsmässigt om du aldrig upplevt något annat- Så självklart borde det ju gälla också om du har ett personlighetsdrag eller en diagnos eller så tänker jag.
Sofia Jeppsson: Ja, absolut. Och jag tänker att precis som rullstolsramp är det här standardexemplet när det gäller fysiska funktionshinder. Så när det gäller det psykiatriska och mentala så blir det ofta väldigt mycket fokus på omgivningens attityder och att omgivningen inte ser ner på en, vilket förstås är viktigt.
Men just eftersom fokus ofta hamnar där så är det ju lätthänt då att man tänker att om folk runt omkring Kring en är typ snälla och inte ser ner på en- så tänker man så här, ja då är väl allt lidande- jag ändå känner någonting som kommer inifrån mig- Men det kanske kommer från en jättetuff arbetsmarknad som du sitter fast i till exempel med ständig stress eller?
Evelina Åström: Och sen också tänker jag utifrån mitt psykosociala perspektiv så att jag också föreställer mig att utöver det här [00:20:00] miljömässiga så kan det ju också vara inifrån att vi nästan göder det här lidandet av att ha en diagnos eller ha ett personlighetsdrag eller Att sitta fast i någon situation som en miljö, det är ju en klassiker som jag möter i alla fall att människor upplever sig fast i miljön.
Som att de inte kan byta ut den på något sätt de kan inte göra något åt den. Och att då lite grann låter man sig själv känna sig maktlös. Alltså maktlöshet i sig skapar ett lidande. Att bara känna självmakt lite grann över sin situation kan ju göra att ett handikapp kan känna sig plötsligt som ett icke-makt Problem.
Alltså så. När man börjar känna att nu har jag makt över min situation och jag kan hitta lösningar. Jag kan skapa någonting som funkar för mig.
Sofia Jeppsson: Jo det lägger ju någonting i det men samtidigt så finns det ju också externa hinder liksom. Ja. Så att man kanske ibland känner sig maktlöst för att man inte vågar tänka fritt men man kan ju också känna sig maktlöst för att man verkligen är väldigt fångad.
Ja. Till exempel så kanske du har ett [00:21:00] kastjobb men du har ingen pengareserv du har inga föräldrar med pengar du kan låna av eller någonting. Du kan inte säga upp det för då kan du inte betala hyran och så vidare. Eller som om man tänker på alla nedskärningar i välfärdssystemet och så. Om man till exempel är beroende av personlig assistans och så plötsligt blir den indragen så sitter man där liksom.
Så folk kan ju också hamna i verkligen externa omständigheter där de sitter fast. Åh ja. Men då måste man ju se också att då är det helt naturligt att man mår kast. Man behöver inte söka någon specialförklaring i hjärnans bindlingar heller.
Evelina Åström: Nej men absolut. Och där vill jag ju, som före detta kurator, uppmuntra också att ta kontakt med till exempel en kurator.
För vi... Jobbar ju just med rådgivning om just sånt här. Alltså hur man kan lösa det, om det finns något stöd runt omkring som man kan sätta in på olika sätt för att få hjälp. Ja. Jag såg att du hade skrivit lite grann om den här Mad Pride-rörelsen. Det lät väldigt intressant Vill du berätta lite [00:22:00] mer om det och vad det är för typ av rörelse?
Sofia Jeppsson: Ja, det är ju ingen så homogen rörelse med något specifikt program. En del som identifieras med Mad Pride är väldigt antipsykiatri för de har fruktansvärda erfarenheter därifrån. Så man vill att det ska finnas en respekt för individen just för att vi har olika erfarenheter och behöver olika former av hjälp och stöd eller att få vara i fred.
Men också att man vågar prata om, att man får prata om att det finns det här hela spektrat av upplevelser Jag håller på att skriva lite nu om det här man ofta får höra att man inte ska romantisera mentalsjukdomar och att det är hemskt att romantisera. Men många har ju ganska blandade erfarenheter. Och som jag sa till dig också och som jag skrivit om så är det ju absolut inte hemligt.
Jag är ju en gammal psykospatient jag har haft massa psykotiska upplevelser som ofta har varit Fruktansvärt skräckfyllda och det är ingenting man ska trivialisera men det har också varit lite coola grejer och jag har [00:23:00] också fått lite cool inspiration och man måste få säga det liksom och prata även om små positiva aspekter utan att bli nedskjuten med ett sluta romantisera, sånt får du inte säga
Evelina Åström: jag vet ju att du lanserar en debutroman just nu Har du lust att bara berätta lite kort om den?
Vad den är för roman?
Sofia Jeppsson: Ja, tack. Den heter Kugghjulstjärnar. Kommer ut på Lundberg och Länse förlag. Och kan ju då köpas genom Bokus, Adlibris och Science Fiction Bokhandeln, de vanliga ställena. Det är alltså en techno-fantasy-historia som utspelar sig i en alternativ värld Mycket av det är baserat på psykotiska upplevelser jag har haft.
Ja, och jag kommer att signera böcker också på Akademibokhandeln vid Rådhus torget lördag den åttonde från klockan två framåt.
Evelina Åström: I Umeå?
Sofia Jeppsson: Ja, i Umeå kanske jag skulle säga. Rådhus torget finns det i ganska många städer, men i Umeå är det jag jobbar.
Evelina Åström: Och så vet jag att du har ett [00:24:00] Instagram, eller hur, som folk kan följa?
Sofia Jeppsson: Ja, jag har en Insta och Facebook och Blue Sky. Jag har också en blogg
Evelina Åström: Jag kommer att linka dina också i show notes träavsnittet. Men tack igen för att du var med i Konfliktfrihet.
Sofia Jeppsson: Ja, tack för att du bjöd in mig.
Evelina Åström: Hej, Evelina här. Jag vill bara snabbt pausa avsnittet för att berätta om mitt fantastiska community där likasinnade högtjänstliga kvinnor som du samlas för att stötta varandra i Trygg Space och diskutera veckans avsnitt tillsammans med mig.
Om du föredrar att jobba enskilt med mig som coach och mentor så kan du hitta hur du jobbar med mig på evelinaahström.com slash podcast. Där kan du också läsa mer om community. Länk finns i show notes. Nu tillbaka till avsnittet. Det är dags för vår mysiga stund. Är det bara jag?
Hörrni, visst var dagens ämne riktigt djupt och intressant? Jag hoppas det [00:25:00] väckte massa nya tankar i er. Jag undrar såklart vars du står. Är du en sån som diggar den sociala modellen eller är du mer den som gillar mer medicinska modellen? Det vill säga är det miljön eller är det någonting i det inre som orsakar till exempel personlighetsdrag eller annat och beteenden och känslor Låt mig få veta i kommentarerna till podden.
Idag tänkte jag faktiskt att vi ska prata om hur vi kan hantera om en släkting till oss eller vän eller kund kommer till oss och skyller på sin sjukdom För det första skulle jag vilja bara prata lite mer om hur man hanterar en situation om man är fast i den och känner att jag kan inte påverka min miljö, jag kan inte påverka vilka jag har runt mig, jag är liksom doomed till att ha det så här jobbigt.
Ibland kan [00:26:00] vår inställning till vår situation låsa fast oss i en verklighet som vi egentligen inte vill vara i. Och det är framförallt när vi tror att det är helt omöjligt att ta oss ur den eller helt omöjligt att förändra de faktorer vi faktiskt inte mår bra av i vårt liv. Och här handlar det inte om att förvänta sig att andra ska anpassa sig till dig som högt känslig utan då handlar det om att faktiskt ta ansvar för ditt mående och att faktiskt agera så att du själv får må bra.
För när vi hamnar i att vi tycker att andra ska ändra sig så att vi ska få må bra, då har vi lite grann bestämt oss att stanna kvar i den verklighet eller den miljö som vi just nu befinner oss i. Och det här gör oss rätt maktlösa, därför vi kan aldrig bestämma över varandra, vi kan aldrig skifta andra på [00:27:00] egen hand Du som har försökt hjälpa dina medmänniskor att bli en bättre människa du har säkert märkt att det inte är så jäkla lätt.
Jag kommer ju prata riktigt djupt om det här sista avsnittet i den här säsongen när jag kommer prata med min pappa och hur jag skiftade den relationen till att idag vara en riktigt bra relation. Jag minns själv när jag upptäckte det här. Jag kände mig verkligen offer för min egen situation och det var verkligen en tuff situation.
Jag hade det rymt från mitt ex som misshandlade mig. Och efteråt så klarade jag inte av att bo själv för att jag var så otroligt rädd för honom och att han skulle söka upp mig. Det hade nämligen hänt en gång efter att jag hade rymt och jag var så orolig att det skulle hända flera gånger Och istället för att känna att jag var totalt maktlös inför min [00:28:00] situation, jag hade inte så mycket val till var jag skulle bo och det kändes som att jag hade inga rådan över min situation.
Men så insåg jag att jag kan ju skifta perspektivet här. Och det här gick upp som ett ljus för mig. Jag förstod inte vikten av att tänka lösningsfokuserat i min egna situation. När jag själv kände mig som ett totalt offer och mådde väldigt dåligt. Men jag valde att fråga mig själv. Vad finns det för boendeformer eller andra lösningar där jag kan få bo med andra människor utan att känna att jag måste husera hos släktingar eller vänner?
Och då slog det mig. Men jag kan ju bo i ett kollektiv med andra människor. Det finns ju kollektiv som söker folk. Så jag hittade ett kollektiv som jag kunde bo i och känna mig trygg i. Och det här är liksom bara ett sätt att visa för er hur det faktiskt absolut kan [00:29:00] skifta en situation där vi känner oss verkligen som ett offer och vi upplever det som att det finns ingen lösning alls.
Det gör det ofta. Men har man själv svårt att kunna se lösningarna i sin situation just där och då? Då är det superviktigt att ta hjälp utifrån från någon som kan titta på dig med lösningsfokuserat fokus. Till exempel en kurator, en god vän. Och jag hjälper jättegärna till om du är i en väldigt tuff situation.
Så har jag enskilda kurators samtal också som jag erbjuder Jag tror att det är många där ute som någon gång har haft kanske en släkting eller en vän eller en kollega eller chef eller kund som skyller och hänvisar till sin diagnos eller till sitt tillstånd på något sätt som orsak till varför de får bete sig som de gör.
Och lite grann skylla bort det så att de slipper titta på vad som egentligen [00:30:00] orsakar deras känslor och beteenden. Och det här är ju en undanflykt från att titta på faktiska sociala situationer som uppstår som behöver hanteras och tas hand om. Och tas hand om kärlek. Alltså konflikter är ju bara en social situation som behöver kärlek.
Gud vad fint det där lät. I de här situationerna med människor i din omgivning som skyller på sin konflikt så vill jag att du ska liksom också stärka dem. Det här är ett sätt att liksom bygga upp det beteende du vill se hos de här. Du kan beskriva hur viktigt det är att ta ansvar för sitt egna liv till exempel Du kan också stärka personen genom att säga, jag vet att du är kapabel till det.
Alltså att man lyfter upp sådana egenskaper som man vill se extra mycket av hos den här människan och liksom implementerar ett frö av att du tror att den här människan kan [00:31:00] klara det, du tror att den här människan kan efterleva de här önskemålen du faktiskt har om dem. Även fast din erfarenhet har sagt totalt annorlunda tidigare så vill jag att du ska liksom plantera sådana frön i den här människan och det handlar inte om att du på något sätt ska leva en illusion om att de kan ta ansvar när de inte kan utan det handlar om ett medvetet val om att stärka de sidor du vet är lite svaga hos den här personen Så att de kan börja ha tillit och tilltro till sin egen förmåga att ta ansvar till exempel.
Så det här vill jag bara skicka med dig som en liten grej För det är lätt att hamna i när vi är besvikna på någon som inte vill ta ansvar för sitt beteende till exempel. Att då hamna i det här träsket av att beskylla den. Och man vill berätta, det här påverkar mig. Du är aldrig bra på det här. Det enda jag ber dig om är [00:32:00] att inte kritisera mig eller inte ifrågasätta mig eller vad det nu är.
Då är det som att du i princip har satt ett frö i den andra människan att de är skitdåliga på det här. De är jämt kritiska. De är jämt ifrågasättande. De är jämt icke-ansvarstagande Då har du skapat den sanningen i deras huvuden. Alltså då blir det identiteten och du själv visar också på att du vågar inte ha tillit till att de och du själv stärker det såret av att shit jag är alltid den där skammen de bär på att de alltid är en sån där.
För den skammen kan liksom mana fram det beteendet ytterligare så att det blir bara mer och mer och mer av det där. Så det ger liksom motsatt effekt än vad vi tror. Därför är det av största vikt att man tänker efter hur man bemöter de här människorna Och allt det där går jag igenom i mitt program Guardians of Feminine Light.
För det handlar [00:33:00] precis om det här. Hur förstärker vi och läker människor utan att för den skull uppoffra Våra egna gränser eller vårt egna behov av att stå upp för oss själva och värn om vår egna välmående och så vidare. Utan det finns helt magiska sätt att skapa de där relationer du egentligen alltid önskat att få ha.
Mm, men nu får jag säga tack för idag och för det här avsnittet Jag hoppas att du får en fin helg och nästa vecka ska jag ha ett väldigt intressant samtal med en teolog där vi kommer att prata om hur man kan... Hantera och återhämta sig från andliga och religiösa trauman för att kunna återuppbygga sin identitet, frihet och inre trygghet.
Det kommer bli oerhört intressant att prata med henne [00:34:00] om existentiella konflikter. Ha det så bra så ses vi nästa vecka.
Så dela gärna avsnittet med en vän och vill du veta mer om vårdcommunity och hur du kan jobba med mig som coach och mentor, kika in på evelinaastrom.com/podcast . Vi ses!
