Konfliktfrihet — 6. Bryta sig fri från religiösa trauman & hitta sin inre röst Del 1 – med Josefin Lennartsson
I detta avsnitt av Konfliktfrihet samtalar jag, Evelina Åström, med teologen och existentiella vägledaren Josefin Lennartsson om religiösa och existentiella konflikter. Vi utforskar hur man kan bryta sig fri från religiösa trauman, återuppbygga sin identitet och börja lyssna till sin inre röst.
Vi pratar också om:
✔️ Varningssignaler i destruktiva religiösa miljöer
✔️ Hur kroppen kan signalera att något inte stämmer
✔️ Hur man hanterar sitt inre lidande och hittar läkning
🗣️ I segmentet "Är det bara jag?" lyfter jag vikten av att låta människor ha sina åsikter – utan att vi själva fastnar i andras reaktioner.
🔗 Vill du komma i kontakt med Josefin Lennartsson? Hon finns på:
Facebook: https://www.facebook.com/josefin.lennartsson/
Instagram: https://www.instagram.com/josefinlennartsson/
Hemsida: https://www.kontemplativpraktik.se/
Mer om podden:
Välkommen till en podd för högkänsliga kvinnor som längtar efter ett konfliktfritt liv. Jag, Evelina Åström – tidigare kurator och socionom, nu internationell författare och traumamedveten ledarskapsmentor – lyfter fram rösterna hos högkänsliga kvinnor som, genom sin inre drivkraft, omdefinierar ledarskap och skapar en mer välmående, fredlig och rättvis värld! Tillsammans dyker vi in i djupa samtal om att omfamna sin högkänslighet, följa sin inre vägledning, navigera konflikter och motstånd, bygga villkorslösa relationer och att använda våra unika gåvor för att skapa ett mer konfliktfritt liv. Nya avsnitt varje vecka!
🩷✨♀️🤱🌱🫶🧘🏻♀️♀️✨🩷
Tipsa mig här om du har sett en publik konfrontation online som du har reagerat på, eller om du har en egen konflikt som du önskar stöd och råd kring i ett kommande avsnitt: https://www.speakpipe.com/konfliktfrihet
Vill du ingå i ett fantastiskt community, där likasinnade, högkänsliga kvinnor (som du) samlas för att diskutera poddavsnitten tillsammans med mig och stötta varandra till konfliktfrihet, så hittar du det på https://evelinaastrom.com/podcast. Där hittar du också mer info om hur du kan jobba med mig som coach och mentor.
Pssst! Glöm inte att dela en bild när du lyssnar på podden med hashtaggen #konfliktfrihet!
🩷✨♀️🤱🌱🫶🧘🏻♀️♀️✨🩷
Följ mig på social media:
Känner du att du har blivit inspirerad efter att ha lyssnat på podden? Lämna gärna en recension på Apple och betygsätt den på Spotify. Dela också gärna podden med en vän - för ingen ska behöva hantera konfrontationer ensam!
Vill du komma i kontakt med mig? Maila mig på podcast@evelinaastrom.com.
Musik av Music_for_video från Pixabay
Transcript av Avsnitt 6
Josefin: [00:00:00] Och det som blir ett problem- När man växer upp eller när man befinner sig i en miljö som är väldigt tydlig med hur man ska tro för att nå ett visst mål om det är frälsning himlen eller hälsa eller vad det nu är för någonting som man tror på i gemenskapen så finns ju risken att man ifrågasätter sig själv eller att man tappar sin inre röst och är du uppvuxen i det så är det ju inte säkert att du någonsin ens har haft en egen röst.
Evelina: Varmt välkommen till Konfliktfrihet en podcast för högtjänstliga kvinnor med stora hjärtan som vill blomstra och göra skillnad utan att konflikten stoppar dig från att följa ditt hjärta och nå framgång Jag heter Evelina Åström och är tidigare kurator och socionom som numera är internationell författare och traumamedveten ledarskapsmentor.
I den här podden får du inspirerande samtal tips och verktyg för att omfamna din högtjänstlighet och lösa konflikter på ett [00:01:00] sätt som både känns bra i ditt hjärta och behåller lugnet i din kropp Är du redo att upptäcka hur du kan bli konfliktfri? För nu kör vi!
Välkommen till ett nytt avsnitt av Konfliktfrihet. Idag så har jag en gäst som heter Josefin Lennartson. Hon är utbildad teolog med vidareutbildning inom extensiell vägledning och hälsa Hennes arbete krävs kring mening, livskriser och återhämtning efter extensiella trauman. Genom sitt företag Kontemplativ Praktik erbjuder hon samtal för de som söker fördjupning och stöd, särskilt för de som har upplevt andliga och religiösa trauman och vill återuppbygga sin identitet och sin inre trygghet.
Hon driver också podcasten Hela mig, en extensiell podcast där hon fördjupar sig i frågor om tro, mening och mänsklig utveckling. [00:02:00] Välkommen till Konfliktfrihet, Josefin. Tack. Så kul att få gästa din podd. Ja, det är så roligt att ha dig här. Jag har sett fram emot vårt samtal Innan vi börjar fördjupa oss och prata om religiösa och existentiella konflikter, tänker jag höra vad du har med dig för fika idag.
Josefin: Jag fick skynda mig ner och hämta lite koffeinfritt kaffe med havremjölk. Jag har slutat egentligen dricka vanligt kaffe, men jag kan inte riktigt ge upp kaffesmaken så det lyxar jag med lite då och då. Härligt.
Evelina: Och jag själv dricker som vanligt kaffe från Svanfeldts koffe som är den här säsongens sponsor.
Och är det nu så att du är en av dem som har missat att jag kommer lotta ut gå på sätt av supergott kaffe från Svanfeldts koffe i slutet av den här säsongen så lyssna nu. För om du går in på Apple eller Spotify [00:03:00] där konfliktfrihet finns och skriver en recension på varför du gillar att lyssna på konfliktfrihet och sen tar en skärmdump som du kan posta på antingen Instagram eller Facebook publikt och tagga konfliktfrihet så har du chans att vinna det här gåvosättet.
Så var med i tävlingen för det är superlätt att delta och det hjälper min podd att synas för fler Alltså religiösa konflikter tänker jag kan säkert vara både på insidan och i de yttre relationerna. Och jag har ju sett ditt arbete ett tag och tänkt åh gud jag vill prata med dig om det här. För det här är konflikter som vi kanske inte alltid tänker på existerar också.
Och jag har liksom en känsla också av att i Sverige, vi är ju som sekulariserade människor. Och det känns som att tidigare generationer på något sätt har tagit lite avstånd från kristendom för att man har erfarenheter av de här, ja men kanske kristna ledare som är kontrollerande eller den här [00:04:00] skrämseldelen av att man måste tro på ett visst sätt och man får inte liksom söka sin egna tro på något vis.
Mm. Och jag vet ju att många som du möter har liksom vuxit upp i kanske religiösa miljöer och varit en del av liksom en tro och en gemenskap och sedan hamnat i de här typerna av konflikter, antingen i sig själv eller kanske i sin församling eller sin familj. Hur står man stadig sin egna tro när man bryter sig fri och möts av kanske motstånd eller manipulation eller så?
Josefin: Ja, det är en jättestor fråga. Jag tycker att du gör en ganska bra analys vill jag bara börja med. Det är ju många som är andra eller tredje generationens religiösa och ganska många har. Någon form av negativ erfarenhet kopplad till religionen. Om man tittar på forskning och statistik så brukar ändå svenskar säga att [00:05:00] jag tror på någonting men jag vet inte vad.
Eller man har någon form av högre kraft eller någonting. Men man vill inte definiera det i termer av en organiserad religion eller något systematiskt Men man vill gärna uttrycka att det finns någonting där och Man kan ju också se att det finns ett ökat intresse för spiritualism och andlighet rent generellt.
Och jag tänker att allt det där är ju för att det är en naturlig del av att vara människa. Alltså det är en aspekt av vår mänsklighet att förhålla oss till den existentiella dimensionen. Och det som blir ett problem... När man växer upp eller när man befinner sig i en miljö som är väldigt tydlig med hur man ska tro för att nå ett visst mål om det är frälsning himlen eller hälsa eller vad det nu är för någonting som man tror på i gemenskapen så finns ju risken att man [00:06:00] ifrågasätter sig själv eller att man tappar sin inre röst och är du uppvuxen i det så är det ju inte säkert att du någonsin ens har haft en egen röst Mm, utan att då växer man upp och blir fiende till sig själv för att den inre rösten som man kanske känner kanske man tolkar som någonting negativt man kan tolka det till och med som att det är djävulen eller liksom att det är någonting farligt fast det egentligen är den inre rösten som försöker liksom leda och berätta hur du mår hur du känner, vad du har för behov och så vidare.
Så hur gör man det? Alltså jag tror att det är väldigt många som inte gör det. Alltså väldigt många som lever och mår väldigt dåligt i det. Och sen är det en del som får nog. Alltså till slut så blir det att jag pallar inte mer och där finns det lite olika trösklar när det blir för mycket. Ibland kan det vara värderingar.
Ganska många idag lämnar [00:07:00] kyrkan för att man ställer inte upp på människosynen som man tvingas ha. Och det är till exempel kopplat till hbtqi-frågor. Att man inte kan ställa upp på den människosynen. Att inte alla är välkomna och älskade och att de duger som de är. Sen kan det vara en annan aspekt och det är att Ja men att det blir en sån liksom inre konflikt en kognitiv dissonans som man inte, man klarar inte av att leva med den längre och för mig så var det ju det som till slut gjorde att jag var tvungen att ta ett steg bort ifrån de sammanhangen som jag var i för att jag, ja men min kropp sa ifrån liksom och det har den gjort i flera tillfällen då har jag liksom gjort vissa justeringar men den här gången så var det som att jag Det var som att hela mitt system och då är det som att då har man gått ganska långt och jag tror att så är det nog för ganska många för att det är rätt mycket som står på spel Att ifrågasätta
Evelina: liksom och lämna.
Josefin: För
Evelina: att det blir [00:08:00] ju på något sätt att man ifrågasätter hela ens världsbild och verklighet på något sätt Alltså har jag levt i en illusion?
Josefin: Mm. Och
Evelina: jag blir så nyfiken också på det här med inre röst. För det jobbar ju jag också väldigt mycket och pratar mycket om. Så att du känner i din kropp. Kan vi prata lite mer om det?
För det är lite spännande tycker jag. Har du vuxit upp i ett religiöst sammanhang så?
Josefin: Ja. Jag är uppvuxen inom pingströrelsen Det är en av de största frikyrkliga samfundet i Sverige. Idag skulle jag nog nämna det som en högkontrollerande religion. Det är ett sammanhang som har ganska höga krav på hur du ska tro för att vara rätt, hur du ska leva för att passa in Man har en ganska hög liksom höga krav på bekännelse och livsstil Det
Evelina: kan vara ganska skrämmande om man också är en sån människa som vill göra rätt och hela tiden har krav på [00:09:00] sig
Josefin: hur man ska uppnå det.
Absolut, och det finns till och med en term för det, alltså att man kan bli en religiös duktig flicka eller pojke. Ja men idag om jag ska beskriva mig själv liksom så brukar jag ibland säga att jag är en tillfrisknande religiös duktig flicka. Ja. För att jag gjorde liksom, jag följde alla regler jag försökte göra allt så korrekt som möjligt.
Ja men så som man gör som duktig flicka men med tillägget att det också handlade om min existentiella och religiösa tillvaro Jag har bearbetat min tro och mitt sätt att förhålla mig till de frågorna alltid och om vi då ska hitta tillbaka till det här med den inre rösten så tror jag att Jag har alltid haft en väldigt stark inre röst och i perioder så har jag tänkt att det är Guds röst att jag hör Gud och idag så skulle jag nog säga att för mig är det typ samma sak och att det är någon form av självbevarelsedrift så att jag kan [00:10:00] se att någonting i mitt system, i liksom min egen Det väsen som jag, min kropp och mitt inre har signalerat och jag kan grunda det idag på att se att det signalerade utifrån behov som antingen var tillfredsställda eller inte var uppfyllda.
Som inte blev mötta och att det visade sig på många olika sätt, både kroppsligt att kroppen kunde reagera med makatar, huvudvärk spända axlar och nacke och sånt där. Till att det kunde vara rent känslomässigt i ångest och mardrömmar skuld och skamkänslor och sådär. Kroppen är liksom, ja, det har signalerat på många olika sätt.
Just det.
Evelina: Ja, men det kan ju verkligen ta sig uttryck till och med rent i sjukdomar. När vi inte lyssnar på kroppen Det är som att kroppen som djur lite grann tänker. Jag tänker kroppen som ett djur, men att den har ändå... Någon slags inneboendeförmåga att informera dig om vad som [00:11:00] är bra för dig och inte och vad som är rätt just nu i ditt liv och inte och så vidare och vägleda dig.
Josefin: Vilket
Evelina: är otroligt intressant Ja
Josefin: men alltså absolut Och det är väl där som det också blir ett problem När man blandar in livsåskådning På något sätt för att I det kontextet som jag växte upp Så var ju kroppen farlig Alltså det var ju många av kroppens Naturliga mekanismer Och funktioner Dels så visste man väldigt lite Man fick väldigt lite information ifrån kyrkan Den information som man fick var ofta Ganska negativt laddad Till exempel kring sexualitet, att det är ju absolut ingenting som man utforskar eller håller på med innan man är gift.
Och det kan ju vara en ganska lång tid då som man absolut inte ska vara en sexuell varelse fast alla går igenom samma hormonella utveckling under tonåren med allt vad det innebär. Så där är det ju väldigt många som drabbas av skam och skuldkänslor kring sin sexualitet och det kan bli ett jättestort problem sen.
Men [00:12:00] när man har en livsåskådning som på något sätt lägger sig som ett raster över hur man förstår kroppen och förstår signalerna som man får så blir det ju också ett hinder till att lyssna. Det gör ju att man förstår inte signalerna. En del tror ju att de är demonbesatta fast det är bara kroppen som signalerar någonting.
Ja.
Evelina: Och då blir det ju verkligen utmarkerat som något otroligt obehagligt som du inte ens har kontroll över om det är du. Om den signalerar fastän du liksom inte ens vill höra det.
Josefin: Ja, det kan nog mycket väl vara så att personer som är lite känsligare känner det på ett tydligare sätt. Att det är någonting som inte stämmer- sen kanske man inte kan sätta ord på eller förstå exakt vad det är.
Och det jag kan se i min erfarenhet från mitt arbete med religionstrauma- det är ju att jag ser att det är många som, då ifrågasätter man sig själv. Att det är mig det är fel på, det är jag som inte fattar- Där finns det också [00:13:00] mekanismer som är ganska intressanta. Om det i ett sammanhang händer någonting som inte är sunt eller inte är bra och ledarna eller de informella ledarna om ingen av dem reagerar och visar att det här var inte okej det här var dåligt Då fungerar det som en förstärkare som gör att man ännu mycket mer ifrågasätter sig själv.
För att om inte den här personen som är utbildad och som har den här positionen eller som har det här förtroendet i det här sammanhanget om inte den reagerar på det här som händer Och varför skulle jag då reagera som inte är utbildad eller som inte har den positionen? Alltså det blir mycket lättare att ifrågasätta sig själv i det då.
Det kan ju också vara en varningsflagga om man upptäcker att det är saker här, det stämmer inte, det här är inte okej beteende eller så här kan man inte göra. Och ingen reagerar. Då kan man också tänka, det här är ganska mycket varningsflagg För att här kan inte folk riktigt stå upp för det som är rätt och sunt.
Just
Evelina: det. Det brukar jag också prata lite grann om. [00:14:00] Att det finns en sundhet i att människor vågar ta en konflikt med dig lite grann. Att ifrågasätta ditt agerande eller så. Och om du känner att du har agerat med hjärtat och så. Då kan du ju svara upp på den utan att det blir någon bekymmer Men kan du inte det, då kanske du försöker trycka ner den här människan så att den inte fortsätter hålla på med sina konflikter kring det man gör.
Ja, men verkligen. Jag funderar lite på, vad skulle du säga är lite varningstecken om man är i någon slags destruktiv religiöst sammanhang? Alltså vad ska man reagera på?
Josefin: Åh det var en bra fråga Ska säga så här att miljöer där man lägger sig i hur man ska tro och tänka på ett väldigt konkret sätt. Alltså där det är att du behöver tro på det här sättet för att nå det här målet.
Du måste följa precis våra regler Eller våran ledare är den som är den sanna ledaren, så du måste följa just den ledaren. Det kan ju finnas olika sätt man [00:15:00] uttrycker det på, men det är väldigt tydliga regler kring hur du ska tro och tänka och även hur du ska förhålla dig till dig själv och din inre värld.
Och sen tänker jag att en annan del av det som kanske ibland är svårare att få syn på, men det är ju den sociala kontexten också, den sociala kontrollen För att, alltså det kan ju finnas sektliknande grupper i större sammanhang, men det är i den här gruppen som är osund. Och i det större sammanhanget kan vara ganska ofarligt eller liksom neutralt.
Och där handlar det väldigt mycket om den sociala kontrollen alltså behöver du bete dig och vara på ett visst sätt för att passa in i just den här, vad händer om du ifrågasätter, om du gör någonting annorlunda om du sticker ut på något sätt, ja det är väl några sådana varningsflaggor som man kan ha med sig.
Vilka bra
Evelina: tips att tänka på. Jag tänker också på trauma och jag själv har varit med om en hel del trauma i mitt liv och efter när jag försökte bearbeta de här [00:16:00] så gick jag ju in i en ganska djup smärta inom mig. Det varit ett enormt lidande faktiskt i många år där man inser att det jag har varit med om det var inte okej och det gör riktigt ont att liksom förhålla sig till sin historia på något sätt.
Och jag kommer inte från någon religiös bakgrund så. Min pappa är ateist och min mamma är, vad ska man säga, nyanlig kanske? Lite spirituell. Hon är healer och medium. Och jag skulle säga att hon är väldigt öppensinnad. Så hon hade liksom ändå en väldigt positiv relation till kyrkan, alltså svenska kyrkan då.
Det är ett forum för existentiella, att förtänka själv och fundera över djupa frågor och så. Mm. Mm Och när jag var i det här djupa lidandet så kände jag mig så otroligt vägledd på insidan alltså manad på något sätt att jag längtas i kyrkan och det sammanhanget på något sätt så att jag [00:17:00] sökte mig till Svenska kyrkan då, hade ingen aning om vad jag skulle möta, vad är det som jag ska få av det här sammanhanget men det kändes väldigt vägledd Jag gick inte dit i desperation eller rädsla.
Mitt hjärta kallade mig dit och jag har hundra procent tilltro till min intuition så jag följde öppensinnat och med nyfikenhet min inre röst. Det sjukaste var faktiskt att när jag väl då gick på gudstjänster och jag kände verkligen att jag vet inte hur man ska bete sig och hur saker ska göras och man kan känna när man inte kommer från något sådant sammanhang men vet att det kan finnas idéer om hur man ska sköta sig.
Men jag minns hur jag då fick ett, alltså det här är helt galet jag fick ett kuvert i brevlådan helt random av en faster som jag inte har haft kontakt så mycket med. Och i det kuvertet låg det bara ett fotografi på mitt dop. Jag bara, oj okej. För mig var det ju en väldigt, på något sätt, symbolik i att okej jag är nog på rätt plats just nu.
[00:18:00] Någonting här ska ju kanske hjälpa mig att läka det här lidandet. Och. Det mycket riktigt faktiskt, nu vet jag inte hur många år sedan men det är nästan på dagen höll jag på att säga. Nej men det var runt fastan ungefär för några år sedan. De pratar ju lite grann i kyrkan om att det handlar om att leva sig in i Jesus lidande lite grann så.
Och jag bestämde mig då att jag ska gå in i mitt lidande riktigt rejält i den här smärten som jag bär på. Den ska få liksom dominera nu ett tag, jag ska låta den dominera. Och till påsk då ska jag ha friden, då ska jag liksom återuppstå, då ska jag bara släppa det här och gå vidare. Och det här hjälpte faktiskt en enorm sten att släppa från mig som jag hade burit på i många år.
Josefin: Mm. Du beskriver väldigt bra. De allra flesta kan på ett eller annat sätt identifiera att man har någonting och att det känns skrämmande och läskigt och det är tungt. Och jag tycker du beskrev fastan väldigt bra för det är så jag tycker [00:19:00] att den traditionen och praktiken blir meningsfull Man pratar oftast fastrande en tid att tänka på utsatta.
Men jag tänker att det är så viktigt att också se sin egen utsatthet i det.
Evelina: Så
Josefin: jag kan tänka så att har man det där återkommande en gång per år kan man ju portionera ut den här smärtan.
Evelina: Och
Josefin: jag tyckte det var jättefint hur du beskrev att du återuppstår vid påsken För jag tänker att det är precis så.
Man kan använda den på ett så påtagligt sätt i ens egna liv. Ja alltså vid långfredagen har jag samlats till släppa taget samlingar. Där finns det också forskning på att man skriver ner på en lapp eller att man håller i en tung sten eller någonting annat som man sedan väljer att släppa taget om. Mm, det har en konkret koppling till hjärnan som också hjälper en känslomässigt att släppa taget på ett annat sätt.
Så att jobba på det sättet, det som att leka fram en psykologisk process. Ja, det
Evelina: blir på något sätt som att [00:20:00] läkning blir det självaste beslutet. Jag ska släppa den här stenen, för det finns ju också någon läkning i att våga tillåta det existera också som en del i att vara människa. Men också just det där beslutet att också släppa och gå vidare.
Josefin: Precis. Jag tycker att påsken är en ganska bra bild på hur en sån process kan se ut. Tänker jag att påskafton som jag kallar för mellanrummet, Om man ser i den kristna berättelsen så var det så här Jesus har dött på korset, lärjungarna som trodde att de skulle störta ockupationsmakten och liksom få ett helt annat liv, deras hjälte är död och de sitter och är typ förföljda och det är pinsamt och det är farligt att känna den här Jesus som dog Det är ett ganska starkt vakuum av förvirring, av tillitsförlust av verklighetsuppfattningen är bara helt raserad på något sätt.
Det är kris. Det är en sjuk [00:21:00] kris. Och efter den där krisen... Så kommer uppståndelsen Då kommer det liksom någonting nytt I berättelsen om Jesus så uppstår ju han också. Men de kände ju inte igen honom helt och hållet. Och där tänker jag också att det är ganska ofta när man tänker så här. Nu ska jag uppstå och så ska man tillbaka till hur någonting var.
Det är ju aldrig så. Utan i en smärtsam process så förändras man. Alltså man kan ju använda den där tågordningen. Mm. Nyttja olika typer av sätt som man känner sig bekväm med. Olika ritualer som inte behöver
Evelina: vara skösa heller.
Josefin: Nej, verkligen.
Evelina: När man går igenom en sån här livskris och transformation som det då blir det finns också en sorg i den här krisen att När man i vissa sammanhang kanske försvinner det kanske blir förändringar i livet som man inte riktigt ville egentligen.
När man har gått igenom det så vet man ju på andra sidan att det kommer ju så mycket bra när vi rensar ut det här som inte [00:22:00] var bra. Men det är väl just den sorgen också att man kanske går igenom efter en sån här kris, tänker jag.
Josefin: Verkligen. Ja, verkligen Och jag tror att för en del så är ju bara tanken på den sorgen tillräcklig för att inte vilja gå igenom att inte hantera sin kris.
Så att man lever hellre i någon slags flykt ifrån den eller att man ignorerar Förr eller senare så briserar det där. Och då kan man på något sätt tänka sig att ja men vill jag... Slåss för någonting som inte ens är äkta? Eller vad är det jag kämpar för att behålla? Om jag vill behålla det som är äkta då kanske det får kosta en del relationer som jag har tyckt varit viktiga men som kanske inte egentligen är byggda för att hålla.
Evelina: När det är sådana här relationer man håller så fast vid att man nästan uppoffrar sig själv man uppoffrar sin välmående sin tro kanske man uppoffrar allt som man står för Bara för att behålla de här kanske destruktiva relationerna så finns det också någon [00:23:00] slags rädsla bakom det. Alltså man är rädd för att det ingen annan som kan älska mig eller jag kommer inte hitta något annat sammanhang eller Alltså det finns en rädsla bakom det som driver oss att bara fortsätta men det kan ju kännas som att vi har äkta relationer villkorslös kärlek etc i de här sammanhangen men vi har ju kanske inte heller upplevt något annat och det är väl där dilemmat kommer också.
Och särskilt kan jag tänka mig också i religiösa sammanhang, man har inte upplevt att alla typer av tro, så hur ska man veta vad som finns?
Josefin: Ja men exakt, men verkligen så. Och även att det man har fått lära sig också, att andra sätt att leva eller tro på är farligt eller fel. Alltså då att bara ta steget att utforska kan ju vara jättestort för att det är att bryta med så mycket av de grundläggande sanningar som man har med sig i livet.
I religiösa sammanhang jag mött personer som har varit otroligt rädda för att dö eller för att komma till helvetet För att tro [00:24:00] fel på något sätt. För att då är det inte bara att jag agerar på ett sätt som påverkar mitt liv här och nu. Utan då påverkar också det som händer efter att jag har dött Så det kan hålla en väldigt hårt i schack.
Ja det förstår jag verkligen.
Evelina: Det var första delen av mitt samtal med Josefin. Vi kommer att få höra nästa del i nästa avsnitt så missa inte det. Hej Evelina här. Jag vill bara snabbt pausa avsnittet för att berätta om mitt fantastiska community där likasinnade högtjänstliga kvinnor som du samlas för att stötta varandra i Trygg Space och diskutera veckans avsnitt tillsammans med mig.
Om du föredrar att jobba enskilt med mig som coach och mentor så kan du hitta hur du jobbar med mig på evelinahavström.com slash podcast. Där kan du också läsa mer om community. Länk finns i show notes. Nu tillbaka till avsnittet. Det är dags för vår mysiga stund. Är det bara jag?[00:25:00]
Välkommen till Är det bara jag? Ett segment där vi lyfter fram vad som egentligen händer i de konflikter och konfrontationer som du möter Så att du kan känna dig mindre ensam och finna klarhet i hur du kan lösa konflikterna. Idag har jag fått in en tråd som är från en second hand butik. Kanske inspirerat av Är det bara jag för några avsnitt sedan när det också handlade om en second hand butik.
De verkar lite utsatta, eller hur? Det här är i alla fall en second hand butik som har lagt upp ett inlägg [00:26:00] De Två enskärniga recensioner på Google, en knäckt egenföretagare idag. Och då svarar en annan företagare som också kanske jobbar inom lite samma bransch. Min samband brukar säga att är en procentare, det vill säga det är en procent som är idioter och det är 99 procent trevliga kunder.
Det gäller bara att komma ihåg att fokusera på de bra och glömma de dåliga. Tyvärr är det just de dåliga som jag minns mest och särskilt när de ska tokpruta. Jag är lite putt att jobba i en bransch där folk ser det kutymt att pruta medan det i restaurangerbranschen är kutymt att ge dricks. Vi antikretrohandlare vill också ha dricks någon gång och blink.
Jag förstår att den här typen av kunder verkligen kan slå ner en hårt. Och mitt råd här det är faktiskt att man verkligen går in för att vara professionell. Det här är min professionella roll. [00:27:00] Jag svarar professionellt på frågorna. Och det gäller ju då att helt enkelt stå upp för att ja, vi har de här öppettiderna, det här är det pris jag har satt.
Inte göra det till en grej. Alltså inte gå in med ett känslomässigt svar. Där vi kanske blir lite arga och svarar lite argt på rösten eller så. Utan svara sakligt och rimligt också för den delen. För kan du känna att ditt svar är rimligt? Då kommer du också kunna svara på ett mycket mer professionellt sätt.
Är det så att du har satt priserna lite orimligt men vill ha så pass högt pris så måste du lite grann också hitta ett argument som håller för dig och ditt hjärta så att du kan hitta det rimliga i det argumentet. Ditt svar kommer vara mycket mer professionellt då än om du har satt priser som egentligen är lite för höga, någon vill [00:28:00] pruta och du går inte med på det då kan det vara svårare att hålla sig neutral.
Därför att då vill man försvara för att man går in med en känsla av att okej det är orimligt men jag vill behålla min värdighet här och försvara det pris jag har satt. Kanske för att man har en negativ bild av människor som är giriga och vill ta höga priser och man tangerar och nästan definierar sig själv som en sån Då kommer man gå in i ett försvar mot den här kunden och man kommer att låta lite arg, lite bitter, lite försvarande och det här kommer kunden ta in.
Och när det kommer till öppettider, det är samma där. Kan du hitta rimlighet i dina öppettider? Eller har du varit ganska snål med hur ofta du har öppet? Kan du egentligen ha öppet oftare Eller har du inte informerat fullt ut till exempel att verkligen ställa sig de frågorna först och [00:29:00] fundera på det?
Har jag rimliga öppettider? Om det finns en väldigt bra anledning till dina öppettider, då har du en grund att stå på. Och då kan du svara med stabilitet i rösten och neutral röst och du kan bara ge dem helt enkelt ett enkelt svar. Och det bästa man kan göra när någon kanske är lite arg, önskar att man hade öppet lite oftare- Att svara, åh men jag noterar det, tack för dina synpunkter.
För då får de känna sig sedda, de får känna sig erkända deras önskan blir noterad, tagen på allvar. Och det är någonting som människor behöver få känna. Och blir man inte tagen på allvar och får man inte känna att man blir sedd utan man upplever sig bli ignorerad eller dessutom kanske ett väldigt defensivt svar, ja då kanske man blir ännu mer upprörd Det här tror jag är viktiga aspekter för den som är butikshandlare.
Sen får vi också komma ihåg att [00:30:00] butiken har fått två enskärniga recensioner. Det här är ju skithårt för en företagare som kämpar på. Men folk har rätt i sina åsikter, hörrni. Vi måste någonstans kunna tillåta människor att få uttrycka och tycka precis som de vill. De måste få vara upprörda kring saker ibland.
Och det gör dig en otjänst om du går och blir upprörd på deras upprörda känslor. Det tar enormt mycket energi. Men framförallt när vi tillåter dem att ha sina känslor, uttrycka sina åsikter, lägga dåliga recensioner och så vidare. När vi inte ser det som ett hot utan vi tittar på det med så här acceptans.
Att bara, okej Du tycker så, det är okej för att du har ju alla, alla andra kunder som älskar dig, som är hos dig och handlar och som har gett dig höga betyg [00:31:00] också, eller hur? Så där tror jag det är ett litet perspektivskifte som också behövs till för att man inte ska deppa ihop totalt av en dålig recension Sen är det ju så att man också skulle önska att folk slutade vara så himmelens sura hela tiden, eller hur?
Och att recensioner ska få vara just recensioner som hjälper andra människor till att välja butik och välja rätt företag i sina val. Och att det då är rimliga och realistiska recensioner som baserar sig på faktiska händelser och bemötande med mera Men nog om det, så vad har vi lärt oss idag? Jo, vi har lärt oss att smärta är viktigt att våga känna Den där inre mentala eller känslomässiga smärtan, den måste få komma ut och den måste få tillåtas hos dig, [00:32:00] men även när du ser den hos andra.
Men också det är lika viktigt att bestämma sig för att släppa den och att man kan använda sig av någon liten ritual för att faktiskt släppa den ordentligt. Och folk måste få ha åsikter. Det här var allt för idag. Jag ser fram emot helg och jag hoppas att du får en superfin helg med riktig vår, sol och härliga fina stunder I nästa avsnitt så kommer del två av samtalet med Josefin och då kommer det handla om det här.
Josefin: Nästan i vilket sammanhang jag har kommit i så har jag varit annorlunda. I de bästa världar så tycker de att det är en frisk och härlig fläkt som kommer in och rör runt lite grann Men i många fall så har ju det också blivit till ett hot. Och det är väl där som det blir svårt att vara i olika organiserade andliga eller [00:33:00] religiösa sammanhang.
Evelina: Tack så jättemycket för att du lyssnade på Konfliktfrihet. Om du tyckte det här var givande, glöm inte att prenumerera, följa eller gilla där du lyssnar på poddar. Och kom ihåg det här är inte bara en podcast, det här är ett community för likasinnade kvinnor. För ingen ska behöva hantera konfrontation helt ensam.
Så dela gärna avsnittet med en vän och vill du veta mer om vårt community och hur du kan jobba med mig som coach och mentor, kika in på evelinaastrom.com/podcast. Vi ses!
