Konfliktfrihet – 7. Att vara en röst i motvind & förstå andlig bypassing med Josefine Lennartson Del 2 – med Josefin Lennartsson
Hur känns det att stå upp för sanningen – och bli ensam kvar? I det sjunde avsnittet av Konfliktfrihet fortsätter Evelina Åström sitt kraftfulla samtal med Josefine Lennartsson om modet att ifrågasätta religiösa normer, kvinnligt ledarskap i en religiös kontext, och den djupa ensamhet som kan uppstå när tyst stöd inte blir till synlig uppbackning.
Vi pratar också om andlig bypassing – när “love and light” används som försvar för att slippa ta ansvar i konflikter – och hur det påverkar särskilt högkänsliga kvinnor i andliga sammanhang. Du får verktyg för att lyssna till din inre röst, sätta hälsosamma gränser och värna om ditt hjärta i destruktiva miljöer.
Vi diskuterar:
✅ Hur du står fast i din sanning även när du möter motstånd
✅ Andlig bypassing – vad det är och hur du undviker att påverkas av den
✅ Varför tyst stöd inte räcker – vikten av att aktivt backa den som vågar bryta tystnaden
✅ Konflikthantering för högkänsliga och empatiska ledare
Om du är högkänslig, ledare eller förändringsskapare och vill lära dig att hantera konflikter utan att tappa din kraft, då är detta avsnittet för dig! Lyssna nu och lär dig hur du skapar en trygg inre grund, hanterar motstånd och leder med hjärtat.
🔗 Vill du komma i kontakt med Josefin Lennartsson? Hon finns på:
Facebook: https://www.facebook.com/josefin.lennartsson/
Instagram: https://www.instagram.com/josefinlennartsson/
Hemsida: https://www.kontemplativpraktik.se/
#konfliktfrittfredagsfika ☕🍰
Vill du hänga på mitt fredagsfika? 😀 Varje fredag kl. 9.15 träffas högkänsliga kvinnor för ett gemensamt fredagsfika över Zoom - och DU är välkommen min vän! ❤️ Skriv upp dig här: https://evelinaastrom.myflodesk.com/konfliktfrittfredagsfika/
✨ TÄVLING:
Vinn ett gåvobox från Svanfeldts Coffee! Spana in dem här: https://svanfeldtscoffee.se/
Allt du behöver göra är att:
Skriv en recension av podden där du lyssnar på poddar.
Ta en skärmdump av recensionen och dela i ett inlägg på Instagram eller Facebook och tagga mig med hashtaggen #konfliktfrihet.
I säsongens sista avsnitt lottar jag fram en vinnare som kontaktas via DM där du delade skärmdumpen. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren. Lycka till! ☕✨
Mer om podden:
Välkommen till en podd för högkänsliga kvinnor som längtar efter ett konfliktfritt liv. Jag, Evelina Åström – tidigare kurator och socionom, nu internationell författare och traumamedveten ledarskapsmentor – lyfter fram rösterna hos högkänsliga kvinnor som, genom sin inre drivkraft, omdefinierar ledarskap och skapar en mer välmående, fredlig och rättvis värld! Tillsammans dyker vi in i djupa samtal om att omfamna sin högkänslighet, följa sin inre vägledning, navigera konflikter och motstånd, bygga villkorslösa relationer och att använda våra unika gåvor för att skapa ett mer konfliktfritt liv. Nya avsnitt varje vecka!
🩷✨♀️🤱🌱🫶🧘🏻♀️♀️✨🩷
Tipsa mig här om du har sett en publik konfrontation online som du har reagerat på, eller om du har en egen konflikt som du önskar stöd och råd kring i ett kommande avsnitt: https://www.speakpipe.com/konfliktfrihet
Vill du ingå i ett fantastiskt community, där likasinnade, högkänsliga kvinnor (som du) samlas för att diskutera poddavsnitten tillsammans med mig och stötta varandra till konfliktfrihet, så hittar du det på https://evelinaastrom.com/podcast. Där hittar du också mer info om hur du kan jobba med mig som coach och mentor.
Pssst! Glöm inte att dela en bild när du lyssnar på podden med hashtaggen #konfliktfrihet!
🩷✨♀️🤱🌱🫶🧘🏻♀️♀️✨🩷
Följ mig på social media:
Känner du att du har blivit inspirerad efter att ha lyssnat på podden? Lämna gärna en recension på Apple och betygsätt den på Spotify. Dela också gärna podden med en vän - för ingen ska behöva hantera konfrontationer ensam!
Musik av Music_for_video från Pixabay
Transcript
Säsong 1 Avsnitt 7
[00:00:00] [00:01:00] Välkommen till ett
Evelina: nytt avsnitt av Konfliktfrihet. Idag så kommer vi att lyssna på del två av mitt samtal med
Josefine Lennartson.
Förra
Evelina: avsnittet så lyssnade vi på del ett, så har du inte lyssnat på det så gör gärna det innan du lyssnar på
dagens avsnitt.[00:02:00]
Det kommer bli extremt
Evelina: intressant och jag ser så fram emot det. Men först vill jag höra, hur har er vecka varit? Nu är vi nära helg igen och min vecka har, jamen, varit riktigt fin faktiskt. Jag är faktiskt folkdanspedagog. Jag har håll i en dansgrupp och sen har jag också haft matlag hemma hos mig med min granngemenskap och det älskar jag verkligen.
Och dessutom har jag klippt massa poddavsnitt som kommer framöver här. Så jag ser verkligen fram emot den här helgen och få [00:03:00] landa och vila lite grann och jag hoppas att vi får soligt väder också. Eller hur? Men dela gärna med er i kommentarerna till det här avsnittet och berätta hur er vecka har varit.
Och som vanligt så dricker jag min kopp kaffe. Idag har jag också tagit med mig en liten kolasnitt. Och kaffet jag dricker idag är från den här säsongens sponsor, Svanfälts Koffee. Det jag älskar med dem är att de skänker 10 kronor per sålt kilo kaffe och te till Hjärnfonden, en organisation som sprider kunskap och driver forskningen framåt om hjärnans sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar.
Eftersom konflikter både fysiskt och stressmässigt kan påverka hjärnan negativt känns det här samarbetet helt rätt. Att skydda sin känslighet och sitt hjärta i konflikter är också att skydda sin hjärna och hälsa. Och som en extra bonus sponsras Svanfeldts Coffee också den här säsongen med en provbox av deras fantastiska [00:04:00] kaffe som jag kommer att lotta ut i säsongens sista avsnitt.
För att vara med i utlottningen av deras goda kaffe behöver du skriva en recension av Konfliktfrihet där du lyssnar på poddar och berätta varför du gillar att lyssna på podden. Ta sedan en skärmdump och posta på Instagram eller Facebook med hashtag Konfliktfrihet. Och jag vill gärna veta, vad dricker du just nu?
Hur avnjuter du det här avsnittet? Skulle det inte vara kul om vi alla delade en bild på oss när vi lyssnade på podden? Och posta gärna på sociala medier med hashtag Konfliktfrihet. Jag skulle älska att få se er lyssnare och lära känna er mer. Vi blir ju bara fler och fler som lyssnar på konfliktfrihet.
Det är helt galet, jag är så jädrans glad för det. Kan vi inte visa världen att vi som community och nätverk kan växa långt snabbare än vad de tror är möjligt? Kom ihåg också att jag varje fredag klockan 9.15 håller ett [00:05:00] digitalt fredagsfika som ni alla är välkomna på. Det är bara att ta med sig sitt god fika och komma och hänga.
Se länk för intressadmälan i show notes. Nu är det dags för del två med Josefin
Sång: Lennartson.
Evelina: I din process, när du började kanske ifrågasätta den religion du växte upp i, så var det någonting kring kvinnligt ledarskap som jag fastnade lite på också. Vill du utveckla det lite grann?
Josefin: Absolut. Pingströrelsen har ju, det började ganska jämställt men sen så blev det väldigt ojämställt och under väldigt lång tid så hade man en teologisk uppfattning, en trosuppfattning om att kvinnor inte fick vara ledare.
Evelina: Mm.
Josefin: Men när jag växte upp och var tonåring på 90-talet så påbörjade många församlingar en process där man började ifrågasätta eller omvärdera det sättet att tro på. Jag var i en sån församling där man [00:06:00] omvärderade, så jag var med liksom, som tonåring så blev jag på något sätt. med i den processen av att ifrågasätta de textstycken som man har tolkat på ett visst sätt ifrån Bibeln som gjorde då att man motiverade varför kvinnan inte skulle få vara ledare i en församling.
Och då med hjälp av den forskning och de vetenskapliga metoder som finns idag för hur man förhåller sig till den här typen av historiska dokument liksom, finns ju bibelforskare som jobbar med sånt här hela tiden och, ja men så kan man komma med nya argument så. Så det var liksom min uppväxt, att jag växte upp med, med det.
Och en hemifrånmamma alltid, liksom, varit ganska drivande, var egenföretagare under en period och, liksom, yrkesmässigt men också i den församling som var jag i. Och pappa har alltid stöttat, liksom, han har varit en hejaklack på det, liksom. Så det har jag vuxit upp med att det är självklart att min röst och mitt perspektiv och mitt ledarskap har en plats.
Men sen så har jag successivt och ju [00:07:00] äldre jag har blivit insett att den där hållningen som man säger att man har att kvinnor får vara ledare på samma villkor. Att vi har ett kvinnligt jämställt ledarskapssynsätt. Det är ju egentligen, alltså till en viss nivå, men det kvinnliga perspektivet, då har ju inte jag varit särskilt, tycker jag, utmanande, utan bara såhär utgått ifrån de erfarenheter som jag har med mig.
Jag har jobbat väldigt mycket psykologiskt med mig själv, gått i traumabearbetning, det gjorde jag samtidigt som jag läste teologi, så att jag liksom, min trosresa och min teologiska utveckling har ju liksom varit parallell med en psykologisk utveckling och förståelse av vad det är att vara människa. Ja.
Och det har jag ju upplevt att det har alltid varit annorlunda. Nästan i vilket sammanhang jag har kommit i så har jag varit annorlunda. I de bästa världar så tycker de att det är en frisk och [00:08:00] härlig fläkt som kommer in och rör runt lite grann. Men, men, i många fall så har ju det också varit, blivit till ett hot.
Och det är väl där som det blir svårt att vara i olika organiserade andliga eller religiösa sammanhang. Därför att alla kämpar ju på något sätt med att hålla ihop sitt eget liv. Och kommer in en person... som har ett helt annat synsätt, så kan ju det ifrågasätta det som jag håller för sant. Den automatiska reaktionen för många är ju såhär, kontroll, det här måste vi kväsa, det här måste vi ta bort och liksom tysta på något sätt.
Evelina: Och att vara då dessutom kvinna blir ju extra utsatt när man liksom på något sätt, blir det där annorlunda perspektivet? Man får folk att vakna lite grann eller de kanske känner innerst i himlen att hon kommer med någon sanning här som jag inte riktigt vill, jag vill inte se det här, jag vill inte ta på det.
Det är ju en väldigt tuff position att vara i, alltså att våga fortsätta, att våga fortsätta [00:09:00] stå fast och stadig i sitt egna perspektiv och fortsätta att våga liksom hjälpa människor att se. Mm. Och jag vet att du skrev något om minoritetsstress.
Josefin: Ja, nej men alltså, jag tycker att det går att applicera det begreppet även i ett, liksom, i en sån kontext.
Alltså att, när man hela tiden är det annorlunda perspektivet, så man kan ju aldrig riktigt slappna av. Mm. Jag har verkligen fått jättemycket uppskattning, det måste jag säga, ifrån både så här medelålders vita män och kvinnor, liksom. Min liksom främsta hejaklack för några år sedan, han var, var han 96 år, liksom, och var såhär, ställde sig upp, liksom, och bara, vi måste satsa på Josefin, såhär, så att det är liksom, ja, så att jag har verkligen upplevt det också.
Men att vara ensam eller vara en liten klick, och där tänker jag också såhär att det är en sak om man är några stycken och man är [00:10:00] medveten om det och att man backar vandra, då finns det en, alltså en vila i det på något sätt. Att vi, vi håller varandras ryggar, vi hjälper varandra. Absolut. Men det som har varit min erfarenhet också som gjorde att jag till slut var tvungen att ställa mig utanför var att jag, eh, jag upplevde att inte ens när jag ber om hjälp.
så får jag dem som kommer och backar mig och håller min rygg även fast de kan komma till mig enskilt och säga jag tycker att du är bra och du är viktig, men när det väl gäller i olika sammanhang så fanns man inte där.
Evelina: Typiskt.
Josefin: Dels så tänker jag att sant och sunt ledarskap någonstans handlar om att, ja men, antingen så står vi i armkrok och tar den här fighten för att vi tror att det är för allas bästa i längden.
Och finns inte det, ja men då tänker jag att det sundaste man kan göra som enskild. Det är ju att i sådana fall välja såhär, ja men vilka strider tycker jag är rimliga? Jag fattar att jag är annorlunda här. Antingen så leker jag med det och bara [00:11:00] fortsätter och hittar mitt sätt att förhålla mig till det, eller så får jag hitta ett annat ställe där jag har bättre lekkompisar som stöttar.
För mig rent personligen så var det ju det som på något sätt blev, det blev ett av mina trauman som jag fått jobba med de senaste
Evelina: åren. Jag känner verkligen igen mig i det här du beskriver, jag har alltid varit en sån där som lite grann har tagit striden för, asså om jag märker att majoriteten egentligen kan önska något men man är tyst, man vågar inte, då har jag varit i rösten som liksom har talat och tidigare i mitt liv så har det varit många gånger där man har super mycket stöd i det dolda Men när det kommer till krediten i det offentliga så kan man verkligen bli utsatt för de där då som vill behålla det befintliga sättet och inte bli uppbackad av de här andra.
Och det har ju känts fruktansvärt ensamt. Så att, jag förstår precis vad du menar, och lite det här skuldbeläggandet också. Att liksom, ja, man ses som den här som ifrågasätter och är [00:12:00] helt själv i det fast man vet innerst inne att man har ganska många med sig och att det är ett väldigt rimligt perspektiv.
För jag tror att sådana som oss har ett väldigt starkt, ja men, rättspatos och, ja men då kliver jag hellre undan då. Alltså majoriteten måste ju få styra. Det här osynda ledarskapet kan ju vara tvärt om. Att ja, jag är själva men jag tänker böja och bända så att jag ska manipulera situationen till att bli till min fördel.
Och det är ju otäckt. Men här tror jag att vi har alla liksom en roll, även fast vi inte är den som är ledaren, även om vi inte är den som förtalar och liksom tar fighten. Att den som då orkar ta fighten ska bli uppbackad. Alltså delar vi dens uppfattning och vill att dens uppfattning ska bli realitet i det här sammanhanget.
Då måste vi på något sätt höja våra röster, inte för att höja röster och ta självaste dialogen, utan bara att säga högt, jag håller med henne, eller jag backar upp henne. Jag tycker Josefines perspektiv är superviktigt. [00:13:00] För det gör jättestor skillnad. med sig, man känner att majoriteten är på min sida, då orkar man, man vågar också fortsätta och man kan liksom krama varann om någon motståndare säger något väldigt elakt eller så för att på något sätt trycka till en så att man inte ska våga fortsätta.
Josefin: Ja, men verkligen. Jag tror till och med att det är så att det är den som kom efter som egentligen är den viktigaste ledaren. Inte den som bryter tystnaden, utan den som backar upp den som bryter tystnaden. Alltså det ledarskapet är så underskattat och så otroligt viktigt.
Evelina: Ja, absolut. Och att du har en röst och använder den.
Alltså det är en så liten gest, men det talar om för de andra, om det nu är så att majoriteten faktiskt vill någonting. Men bara sitta tyst. Alltså skulle de börja säga bara det där, jag håller med. Då blir det en maktfördelning som blir korrekt helt plötsligt. Är majoriteten tyst hela tiden? Då blir ju maktfördelningen skev, då kommer de där starka rösterna [00:14:00] som kanske är egentligen ganska ensamma i det här sammanhanget att få föra talan och det är ju inte okej egentligen.
Jo, jag tänkte på det här också att, jag har iallafall erfarenhet av att ha en jätteuppbackning, alltså såhär hur många som helst i ett sammanhang när jag var liksom gruppledare. Parallellt med det, och då snackar vi kanske 60 personer som verkligen var bara positiv till mitt ledarskap. Men parallellt med det så hade jag typ en eller två röster som var väldigt, väldigt negativa till mitt ledarskap och gick till personangrepp.
Och på den här tiden så hade jag liksom inget motstånd mot det. Jag tyckte det var supertufft. Och även fast jag visste att så många fanns och backa upp mig så klarade jag liksom inte av de här få enstaka rösterna för att de gick till sånt angrepp så att det tog på sår som jag inte riktigt hade bearbeta.
Och jag tänker att det är väl det som också kan bli så himla tufft i sån här sammanhang att de vet sina knep [00:15:00] så att de kan liksom verkligen få en till att släppa sitt ledarskap när du egentligen behövs som allra mest. Och det tänker jag också är en av anledningarna till varför det är så viktigt att hitta sin inre trygghet, hitta sin inre röst, och att också hitta strategier till hur vi handskas med den här smärtan som kan komma om någon petar i riktigt fel sår, liksom, så att vi kan våga stå kvar i vad vi tycker och tänker och tror på.
Josefin: Ja, men jag tror att det är jätteviktigt. Sen vill jag lägga in, det är så viktigt att se att det måste finnas en balans, att det handlar inte om att du måste ha rätt verktyg för att hantera skiten i livet. Nej, ibland behöver man också se över, ska det vara så här mycket skit, kan jag göra någonting för att förändra?
Evelina (2): Mm.
Josefin: För är det en arbetsplats där? Nej, men det kommer aldrig förändras för att de nyckelpersonerna kommer aldrig ändra sig. Nej, men då kanske jag inte ska investera min energi där. Nej.
Evelina: Du kan ju bara förändra dig och din egna miljö. Du kan ju inte förändra andra.
Josefin: Nej.
Evelina: Jag tror ju [00:16:00] att vår värld kan bli mycket, mycket tryggare när vi lär oss ge oss själva vår inre trygghet.
Så att vi också efteråt, när vi har gått igenom den processen, då kan vi också faktiskt skapa förutsättningar för trygghet för andra också. Exakt. Åh, tack för det här samtalet, Josefin. Det var otroligt spännande, måste jag säga. Och var kan folk hitta dig?
Josefin: Man kan hitta mig, det är en Josefin Lennartson på Instagram, eller kontemplativ, understräckt praktik på Instagram och Facebook, kontemplativpraktik.se, om man vill se lite av min verksamhet.
Ja, podden har du nämnt. Där finns jag. Man kan skicka ett meddelande på Messenger, det går bra. Perfekt. Vi
Evelina: kommer lägga länkar i show notes till det här avsnittet också. Tusen tack. Tack skulle jag ha. Hej, Evelina här. Jag vill bara snabbt pausa avsnittet för att berätta om mitt fantastiska community där likasinnade, högtjänstliga [00:17:00] kvinnor som du samlas för att stötta varandra i tryckspace och diskutera veckans avsnitt tillsammans med mig.
Om du föredrar att jobba enskilt med mig som coach och mentor, så kan du hitta hur du jobbar med mig på evelinaavström.com slash podcast. Där kan du också läsa mer om Community. Länk finns i show notes. Nu tillbaka till avsnittet. Det är dags för vår mysiga stund. Är det bara jag?
Välkommen till Är det bara jag? Ett segment där vi lyfter fram vad som egentligen händer i de konflikter och konfrontationer som du möter, så att du kan känna dig mindre ensam och finna klarhet i hur du kan lösa konflikterna. Och du Josefin hänger kvar med oss en liten stund till på det här segmentet.
Vi ska lyssna till en lyssnarfråga som kom in.
Lyssnare: Angående andlig bypassing. Det här har ju tyvärr blivit vanligt i den andliga branschen. Eh, där man [00:18:00] gömmer sig kanske bakom love and light och... Man tar inget ansvar för sitt beteende eller sina känslor utan man lägger över ansvaret på andra istället. Man kan ju berätta sanningar eller fakta eller hur någonting ska göras och ifrågasätter man så kanske de faller tillbaks på att folk inte är redo eller styrs av sitt ego eller vad det nu kan vara.
Det läggs väldigt mycket skuld och skam på de som vill ta emot ändå deras sanning och deras fakta. Men det här skapar ju naturligtvis jättemycket konflikter. När någon sätter sig över någon annan med just skuld och skam och inte kan ta ansvar.
Evelina: Det här känns som ett sådant viktigt ämne att prata om. Jag själv har erfarenhet av det här och vet precis vad det är som den här lyssnaren pratar om.
Jag menar till exempel att man kan skylla på att man är... uppstigen i 5D och därför kan man inte liksom gå in i konflikter [00:19:00] och inte ta liksom kritik eller ifrågasättande från någon annan för att man är i 5D. Eller en annan klassiker som hon nämner är ju när någon berättar en sanning om hur något ska göras och någon faktiskt ifrågasätter den här sanningen.
Så kan man få svaret att om de inte förstår eller känner något slags motstånd mot den här sanningen så är det dem det är fel på. Då är det du som är ego eller har något att jobba med. Det vill säga att man på något sätt helt enkelt ska relatera till att, ja men du har en inre resa du måste göra. Liksom du måste jobba på dig själv.
Och det ser ju vi, och särskilt vi högtjänstliga, vi ser ju många gånger det som något väldigt positivt. Och det här Lovelight är ju någonting som vi verkligen tilltalas av också. Vad har du för tankar när du hör det här?
Josefin: Ja, nej men alltså det här är jättevanligt. Jag skulle säga att mekanismen är ungefär likadana, vilket sammanhang man än rör sig i.[00:20:00]
Men man använder sig av lite olika termer. Jag är ju uppvuxen i en väldigt såhär kristen kontext och där kan man istället prata om såhär, Gud har en plan, eller att Guds vägar är outgrundliga så att vi kan inte riktigt förstå det som händer nu, eller B så ska du C, såhär, lämna det här till Gud, liksom, att det kan vara ett sätt, en annan väldigt vanlig, men jag tror inte att man kanske tänker på som en andlig bypassing, det är att såhär, förlåt och gå vidare,
Evelina: det är
Josefin: också en väldigt såhär vanlig strategi att liksom, Ja, att släpp det liksom.
Fokusera framåt, liksom fokusera inte på det negativa. Och en annan aspekt då som jag ser som går igen i det nyandliga väldigt mycket, det är ju det här positiva tänkandet. Under 80- och 90-talet så var, livets ord kom liksom med det man kallar för framgångsteologi. Och som handlar väldigt mycket om [00:21:00] ett positivt tänkande.
Idag pratar man ju om att man ska manifestera fram, jag kommer inte på nu den kristna termen, då ska man typ proklamera fram någonting eller man ska liksom bekänna någonting såhär. Men att det, det det handlar om är ju någon form av såhär, att man ska manifestera någonting och jag har suttit på undervisningar där man såhär.
Om du känner att du har ont i halsen och säger, jag håller på att bli sjuk, då får du skylla dig själv för då har du manifesterat fram din försynning, såhär, bara, eh, nej, då, det är inte riktigt så virus och såhär sjukdomar fungerar, men att det är liksom, jag har varit i sådana sammanhang i början av 2000-talet i kristna miljöer Och jag ser det jättemycket i nya andliga konstellationer som finns, liksom.
Evelina: Men det är kanske lite samma mekanismer i grund och botten när man tänker på att vi är bara människor. Det är inte alltid man orkar ta tag och ta ansvar över sitt beteende. Och då försöker man hitta liksom andra [00:22:00] utvägar för att slippa ta i det som kan låta bra och kanske dessutom höja upp en själv litegrann.
Som att man har kommit långt längre än vad man kanske har. I grund och botten, det vi pratar om idag, det är ju på något sätt den här illusionen som vårt ego kan skapa åt oss om vi vill, där vi kan tro att något är kärlek när det inte är kärlek, där vi kan tro att något är liksom av omtanke när det inte är av omtanke.
När vi liksom kan färja destruktivitet och vi kan färja relationer som egentligen inte är bra till att kännas bra och kärleksfulla, vi kan tro att ett agerande är av snällhet när det är egentligen av
Josefin: rädslor. Ja, ja men absolut. Att det är ganska vanligt när man har ett dualistiskt tankesätt. Det är oftast där som den här typen av andlig bypassing hamnar i en sådan kontext, alltså där du har en världsbild [00:23:00] som är uppdelad i ont och gott, i negativt, positivt, ljust, mörker, gudomligt, mänskligt, rätt, fel, andligt, världsligt, ja men så.
Man har väldigt tydliga sådana uppdelningar så behöver man nästan en andlig bypass för att förklara världen, för att förklara verkligheten. Undertexter från Amara.org-gemenskapen Mm. Och jag kan också se, min erfarenhet ifrån kristendomen, att många som har vuxit upp i det där och som levt i det där länge och som till slut är såhär, det blir en sån stark inre konflikt, det går inte att stå ut med, så blir det till slut att såhär, man bryter sig loss ifrån det.
Och jag ser att det finns många olika vägar man hamnar i, men två ganska vanliga är att man antingen hamnar i att nu lämnar jag allt som har med andlighet och tro och sånt att göra överhuvudtaget för att ingenting av det där funkar. För mig är det att man fortfarande egentligen är kvar i ett dualistiskt tankesätt.
Jag trodde det var rätt men det var fel så därför går jag över till den här sidan för då är den rätt. Just det. Alltså det är [00:24:00] fortfarande någon slags antingen eller. Mm. Men det finns också en annan väg. Men det innebär ju också att jag behöver titta på mig själv. Ja. Och ibland är det där tror jag som den svåraste nöten är att acceptera det ljusa och mörka som bor i mig.
Mm, mm. Och det ansvar som då läggs på mig.
Evelina: Ja men precis, det här att ta ansvar för sitt egna agerande blir ju verkligen som du beskriver, det här svarta-vita, som att det är verkligen bara supernegativt att vara i sitt ego, men det är ju också något som är extremt mänskligt att till exempel gå runt och ha rädslor och därmed göra agerande som kanske inte alltid helt känns helt rent.
Om man själv är ganska dömande mot andra och sig själv, alltså att vara och agera med ego är liksom så negativt, då kan det vara ganska svårt att erkänna det eller titta på det hos sig själv för att det blir ganska tufft att bära den skammen eller den skulden själv. Ja men så är det ju. Det är ju lättare att lägga det på andra, så [00:25:00] är
Josefin: det.
Ja men exakt, och jag tänker att det förklarar ju själva grejen för att andlig bypassing handlar ju om på ett eller annat sätt att undvika eller trycka undan svåra känslor eller psykologiska problem eller ett socialt ansvar.
Evelina: Ja men precis och att när det kommer också till ens ego, vi kan ju inte ta ansvar för den andra som kanske gör en andlig bypass då.
Men man kan ju titta på sig själv och tänka, vad händer i mig nu när den här personen gör så här? Vad är det som väcks? Hur känns det? Och utifrån det så kan det vara antingen impulser av att du läser in och får en vägledning inifrån kroppen att okej, ja men nu kanske jag ska ta avstånd från den här personen för att någonting här stämmer inte, det känns inte helt rätt.
Och att lita på den känslan är så oerhört viktig som högt känslig, för vi har ju tillgång till det här om vi bara lyssnar inåt. Så en praktisk sak du kan göra i en sån här situation för att verkligen avgöra om det här kommer från [00:26:00] hjärtat eller inte, det är ju faktiskt att gå till dig själv och din mindre känsla.
Om det här beteendet väcker en känsla i dig, av att så här, åh, lätthet, åh, det var ju sant, åh. Eller om det väcker en känsla av, vänta nu, vad har det här med saken att göra? Ja, ja men då vet du, då vet du svaret, eller hur? Yes, bra. Men sen kan det ju också vara att det väcker skamkänslor eller skuld, eller det väcker de här tyngre känslorna inom oss som gör att vi börjar gå till självattack, eller ifrågasätter vår egna sanning, eller.
Och då har vi ju liksom också lite sår som vi behöver titta på. Alltså det finns saker att läka som kan göra att vi blir så mycket starkare nästa gång när det händer att någon, ja, gör en sån här bypass. Och som jag alltid brukar säga så är det ditt hjärta som vet sanningen. Det är ingen annan som kan komma och berätta det.
Ja, men
Josefin: exakt. När det [00:27:00] blir destruktivt och när det inte går att reda ut eller prata med personen och en person som är väldigt fast i ett sånt här tänk, ett liksom andligt bypassing tänk, kan det vara väldigt svårt att möta och prata. För att bara sättet som du försöker närma dig kan skapa en sån stark inre konflikt hos den här personen som har det tankesättet att det går inte att mötas.
Och då får man istället hitta ett annat förhållningssätt till personen. Att, ja men vi pratar inte om de här sakerna för det är ingen idé att vi kommer in på det. Vi kan hitta på andra saker ihop. Så, men att man liksom på något sätt bestämmer sig för att... Här, det här ska jag ha freda. Det här är ingenting som den här personen behöver ha inflytande över i mitt liv.
Evelina: Ja, nämen verkligen. Som du säger, det finns kanske situationer där vi kan umgås och ha en bra relation i vissa sammanhang och ta vara på de guldkornen. Och använd dem till att skapa [00:28:00] relationen men kanske undvika de här situationerna där den här personen faktiskt påverkar dig negativt.
Josefin: Ja men så, absolut.
Och jag tänker att, alltså mycket handlar ju om att inte stå kvar för länge i någon slags dum lojalitet, liksom. Nej. Utan man behöver vara lojal mot sig själv, först och främst.
Evelina: Ja men tack Josefin för att du ställde upp också på det här segmentet. Det var väldigt roligt att ha med dig. Tack för att jag fick vara med.
Om du själv har en fråga som du önskar ta upp i det här segmentet, precis som den här lyssnaren, så har du möjlighet att skicka in den genom länken i show notes. Alltså jag älskar när ni skickar in frågor och skicka gärna in hur många du än vill, jag är så tacksam. Mm, så vad har vi lärt oss det här avsnittet?
Jo! Vi har lärt oss att det är viktigt att höja sin [00:29:00] röst och visa sitt medhåll när någon vågar ställa sig upp och föra talan för majoriteten i ett sammanhang. Det är viktigt att visa att man håller med och att man håller den personen i ryggen. Vi har också lärt oss vikten av att våga lämna sammanhang som tär på ditt mående.
För det är jätteviktigt att du tar ansvar och tar hand om dig själv. Och lyssna på din känsla om du blir utsatt för en sån här andlig bypass. Den ljuger inte. Det var allt för idag. Nu önskar jag er en helt fantastisk helg. Nästa avsnitt, då kommer det handla om det här.
Fahria: Så man slår ju knut på sin ursprungskultur för att vara normativ.
Så att, jag tänker att det gör ju mycket med vår självkänsla, vår självkärlek och våra relationer. För [00:30:00] någonstans kan vi aldrig vara hela.
Evelina: Tack så jättemycket för att du lyssnade på Konfliktfrihet. Om du tyckte det här var givande, glöm inte att prenumerera, följa eller gilla där du lyssnar på poddar. Och kom ihåg, det här är inte bara en podcast, det här är ett community för likasinnade kvinnor. För ingen ska behöva hantera konfrontation helt ensam.
Så dela gärna avsnittet med en vän och vill du veta mer om vårt community och hur du kan jobba med mig som coach och mentor, kika in på https://evelinaastrom.com/podcast. Vi ses!
